onsdag 3 april 2013

Plötsligt händer det

Klockan är kvart i tolv men jag måste få skvallra lite:

Tog sprutan själv idag!

Det har varit otroligt jobbigt för mig att ta dessa cellgiftssprutor. Tidigare har jag gått till en sköterska på reumatologen en gång i veckan och låtit henne sticka.
Morfar började reta mig för några dagar sedan, tyckte att det var onödigt att gå till en sköterska när man kan sticka själv. Så jag gjorde det! Blev nämligen lite provocerad och använde den energin till att våga.
Och jag lyckades! Trots skakiga händer, bultande hjärta och tårar i ögonen.
Och så fick jag applåder efteråt. Inte varje dag det händer! ;-)

2 kommentarer:

  1. Duktigt gjort!

    Det är inte lätt men hur konstigt det än låter vänjer man sig med tiden!
    Keep it up!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det verkar som att allt går till sist. :)
      Har fortfarande svårt för att titta då jag lämnar blodprov - mår illa av att se blodet. Men det är ju ingenting man behöver se egentligen. :)

      Radera